Hallå där Viktoria Tolstoy

En av Skandinaviens främsta vokalister berättar om konserten med Jönköpings Sinfonietta 15 mars 2024.

Du firar 30 år som artist 2024. Hur känns det?

– Ja, det är ju inte klokt egentligen. Men jag är oerhört tacksam för att jag fått hålla på så här länge. Varje gång jag får möta publiken är det bara kärlek. Så jag hoppas ju på 30 år till! Tänker du fira på något speciellt sätt? – Nej, men jag kanske uppmärksammar det från scenen då och då. Annars jobbar jag på som vanligt. Jag funderade lite på en jubileumskonsert med låtar som jag gjort genom åren. Och lite så är det faktiskt med konserten tillsammans med Jönköpings Sinfonietta – ett slags tribute till min karriär.

Vad kan publiken förvänta sig att få höra 15 mars?

– Det blir låtar från min första skiva, med musik som min pappa skrev till mig och som inte spelats sedan dess. Men också låtar av exempelvis Stevie Wonder, Prince och Chaka Khan – artister som jag lyssnat otroligt mycket på och som inspirerat mig sedan jag var tio år. Även lite blues, som är lite av ett fundament i det jag gör och som jag älskar att sjunga. Så det är väldigt blandat, något för alla. Och dirigenten Jonas Nydesjö skriver fantastiska arrangemang som ger allt en extra twist. Dessutom är gitarristen Krister Jonsson högst delaktig. Han och jag gör ju det här tillsammans.

Har du samarbetat med symfoniorkestrar tidigare?

– Ja, ganska ofta, bland annat i Stockholm och Malmö. Och i en del tv-sammanhang. Men jag har aldrig tidigare gjort en helt egen konsert med låtar som jag valt själv. Den stora utmaningen för mig är att allt blir så sårbart, på ett jättespännande och vackert sätt. Jag är van att luta mig mot trummor och bas, att det är fritt och man spelar olika varje kväll. Nu jobbar vi med färdiga arrangemang så det finns inte riktigt utrymme för improvisation, även om Jonas har lagt in en del fria partier. Men jag älskar symfoniorkestrar, det är det bästa som finns.

Text: Mats Fäldt