www.smot.se använder sig av cookies (kakor). Genom att fortsätta på webbplatsen godkänner du användandet av cookies. Läs mer om cookies. Stäng

De okända noterna bjöd på fin överraskning

Artikel

Av en slump hittades noterna hemma hos en av dem. Nu har trion spelat in det ovanliga stycket i den väldigt ovanliga besättningen horn, fagott, altfiol. Och det låter fantastiskt.

Varken Sophie Bretschneider, Johan Tiger eller Lou Paquin hade hört talas om kompositören Karol Kurpinski tidigare. Det var Sophie, vars mamma är altviolinist och pappa är fagottist, som hittade noterna av den polske tonsättaren liggande hemma. Nu har de tre kollegorna spelat in ett av hans verk, inom ramen för Kulturhuset Spiras satsning Digital scen (i coronavirusets spår).

– Horn, fagott och altfiol är alla instrument som spelar i mellanregistret, det låter underbart mjukt, varmt och sjungande. Jag blev nyfiken och inspirerades att forska lite om kompositören, berättar fagottisten Lou Paquin.

Lou Paquin kommer från Kanada och har spelat i Jönköpings Sinfonietta sedan 2015. Kanske, tänkte hon, finns det några i orkesterns trogna publik som, precis som hon, skulle vara intresserade av att veta mer? Så Lou skrev ned ett slags verkkommentar till konserten de just gjort ett filmklipp av(Extern länk)

Texten kom att handla om violinisten som skrivit noterna, om originalframförandena och om den glada överraskningen Lou fick första gången hon fick höra hornstämman. Och plötsligt började sjunga… 

Verkkommentar

NOCTURNE op.16 för horn, fagott och viola

av Lou Paquin, Jönköpings Sinfonietta

Karol Kurpinski (1785-1857) var en polsk violinist, dirigent, nothandlare och pedagog och är fortfarande en av de viktigaste polsk kompositörer från 1800-talet, så klart efter Frédéric Chopin (1810-1849). Kurpinski skrev mest operor och bidrog till att etablera en romantisk och nationell polsk stil.

Nocturne, op. 16 för horn, fagott och viola skrev han 1823. Nocturne betyder nattlig på franska. På 1600-talet används ordet nocturne för en svit av underhållande satser för en liten instrumental ensemble som spelades oftast utomhus på natten. På 1800-talet blev nocturne framför allt ett kort stycke för solo piano. Tonsättaren som gjorde stilen mest populär på 1800-talet är just Frédéric Chopin, som skrev 21 nocturnes.

Den nocturne vi spelar följer mest beskrivningen från 1600-talet i att den byggs av tre kontrasterande satser och spelas av en liten instrumental ensemble. Skillnaden är framför allt att vi inte än har försökt spela den utomhus på kvällen. Däremot leker Kurpinski med ordet nocturne i att skriva en andra sats med variationer på en av de mest kända franska vaggvisorna: Au clair de la lune, som betyder "i det klara månskenet". Jag blev väldigt överraskad när vi spelade stycket för första gången tillsammans för jag kunde inte ana från min stämma att musiken byggs över den kända melodin. Den ligger nämligen hela tiden i hornstämman. Jag blev glad och ivrig och började sjunga för Sophie och Johan. Här kommer texten på svenska:

I det klara månsken
Käre vän Pierrot
låna mig ett papper
till att skriva på.
Slocknat har nu ljuset
ingen eld jag har.
Släpp mig in i huset
är du snäll och rar.

I det klara månsken
svarade Pierrot:
Jag har inget papper
jag till sängs ska gå.
Gå till nästa granne
hon är i sitt kök.
Se, ur hennes skorsten
stiger ännu rök.

Den sista satsen är en mazurka, en av de mest typiska polska danserna, som också blev förevigad i den klassiska repertoaren av Chopin. Mazurkan är en rytmisk dans i tre, med ett relativt snabbt tempo och accenter på de svaga slagen (2-3). I den svenska kulturen blev ordet mazurka mest känd från Lennart Hellsings låt Här dansar Herr Gurka. Alltså en till barnvisa!

***

Missa inte

Se trions vackra framförande i serien Kultur på lunchen - digitalt här.(Extern länk) Inspelat i Konsertsalen, utan publik, maj 2020.