”Luften vibrerade – det här måste vi göra!”

Artikel

För 20 år sen kontaktade en journalist kompositören Jan-Erik Sääf med idén att skriva en musikal om Ingrid Bergman. En magisk spelning flera år senare tändes samma gnista hos regissören Staffan Aspegren. I höst har Camera premiär på Kulturhuset Spira.

Tankarna på Ingrid Bergmans öde hade slagit rot hos Jan-Erik Sääf, efter den där journalistens förfrågan. Projektet då rann ut i sanden men när kompositören arrangerade en helaftonskonsert i samband med sin 50-årsdag 2013 hade han skrivit två låtar med filmstjärnan i åtanke. Firandet blev långt och det blev sent, men när artisterna Gunilla Backman och Christer Nerfont klev upp på scenen, sist i programmet, hände något.

– Allting bara stannade. Luften vibrerade därinne. Direkt efteråt kom Staffan Aspegren fram till mig och sa ”det här måste vi göra”. Det var ett väldigt magiskt ögonblick, den där kvällen, säger Jan-Erik Sääf, en av upphovsmännen bakom musikalen som kom att få namnet Camera.

Sångerna, Varför blir du aldrig nöjd? och första aktens final Egen röst, finns efter sju år ännu kvar i uppsättningen, som efter ett uruppförande på Östgötateatern nu ska spelas i en ny version på Kulturhuset Spira.

Vad var det du fastnade för, med Ingrids öde?

– Den här motsättningen, en kvinna som står på toppen men aldrig blir nöjd, är väldigt intressant. Man kan relatera till det, tycker jag. Karriärtankarna, man vacklar ju själv, ”borde jag göra det här?” ”varför känns det så bra just nu?”, säger Sääf.

Ingrid Bergman var USA:s och västvärldens mest kända kvinna när hon såg Rom – öppen stad av italienske regissören Roberto Rossellini. Upplevelsen var så stark att hon övergav sin familj och bytte kontinent för att filma med Rossellini i Italien.

– Hon blev så fruktansvärt drabbad av den. Jag kan känna igen mig i det också. Det finns några få sådana där omskakande ögonblick som kan förändra ens liv.

Långa helger

När Jan-Erik Sääfs då ytligt bekanta kollega Staffan Aspegren, musikal, opera- och teaterregissör, kom in i bilden, blev visionen snabbt gemensam. Sääf beskriver deras samarbete som oerhört tätt. Han själv har skrivit all musik och låttexterna. Staffan Aspegren manuset och dialogen. Men i praktiken har det varit en växelverkan där karaktärerna vuxit fram dem emellan genom skrivande, omskrivningar, readings och workshops, fram till premiären i Norrköping 2018. Och i ännu en bearbetning efter den, till Jönköping.

– Vi har tillbringat många långa helger där vi har levt detta ihop. Från det att vi vaknat till sent på kvällen. Suttit mittemot varandra vid ett köksbord och pratat, pratat och googlat, läst och spelat oss fram till varje situation, och fört in dem i Boken. Staffan har varit ansvarig för konstruktionen, men vi har verkligen jobbat ihop.

Bråkat mycket eller?

– Haha, nej, vi bråkar inte. Jag är nog lite mer försynt? Eller försiktigare kanske. Men det är inte så att någon ger sig utan vi har snackat fram allting. Jag har inte upplevt några krockar. Vi har väldigt mycket respekt för vilka varandra är, säger Jan-Erik Sääf, som själv har inte mindre än 17 musikaler på sitt cv, vilket gör honom till en av Sveriges mest erfarna tonsättare i branschen.

Vilken låt i Camera är du mest nöjd med?

Varför blir du aldrig nöjd?, den allra första jag skrev, är jag faktiskt fortfarande väldigt nöjd med. Man brottas ju alltid med att sångerna verkligen ska föra berättelsen vidare och inte vara ”en paus”. Och den är verkligen en scen som är tonsatt som bara råkat bli, förhoppningsvis fantastisk, musik. Sen tycker jag att titellåten Kamera, och också Flammor som Anna Magnani sjunger, är bra. Men det är väl lite som att prata om sina barn? Man tycker om dem alltihopa.

Sääf beskriver låten Brevet, där verserna växer fram medan Ingrid skriver och ändrar sina formuleringar, för att landa i en nästan ordagrann återgivning av det verkliga brev som skådespelaren skickade till Roberto Rossellini.

– Den blev väldigt fräck. Lite annorlunda, så.

Så, hur låter Ingrid Bergman när hon sjunger?

– Jag hade en bild i huvudet tidigt att hon är en varm mezzosopran. Jag har tänkt mycket på den klassiska Hollywoodrullen om Norma Desmond i Sunset Boulevard (1950), som Lloyd Webber gjorde en musikal på. Den har det här skimret, den tragiska, känslosamma berättelsen med den stora stjärnan i centrum. Gunilla Backman gjorde rollen på GöteborgsOpern och den känslan har jag haft med mig.

”Lite nördigt”

Karaktären Ingrid Bergman spelas på Spira hösten 2020 av musikalartisten Åsa Fång. Första sångerna hon gör smyger nästan omärkligt över från repliker till sångtext. Och första gången hon väller ut på en lång ton är på ordet ”film”. Det är de väldigt nöjda med, Staffan Aspegren och han, erkänner Jan-Erik Sääf.

– Det är lite nördigt så där. Som en snickare kan vara nöjd med ett visst litet hörn, skrattar Sääf.

Soundet har beskrivits som ”en mix av svensk musikaltradition och klassisk Broadway, med smak av Hollywoods glansdagar, á la Singin´ in the rain”.

Beskriv musiken!

– Mitt ideal är tidlös musikal som ändå är pop och rockig. Jag är nog lite mer europeisk än Broadway? Romantisk, vemodig, ikonisk musik. Som med Star Wars-temat ska man direkt fatta vad det handlar om. Sen är det showiga musikalnummer också förstås, med plymer och dansare, säger Jan-Erik Sääf.

Har du funderat något på vad Ingrid själv hade tänkt om allt det här?

– Ja gud alltså, det klart. Men hon verkar ju ha en sådan fruktansvärd integritet att man knappt vet om hon skulle säga det. Eller, hade hon tyckt att det var bra hade hon varit väldigt stolt, nöjd med att få sitt liv visat. Samtidigt gjorde hon ju allt för att hålla det privata privat, var väldigt mån om sin persona. Ständigt otrogen och noga med att hålla en fasad, som så många andra i Hollywood. Så scenerna när hon sitter och röker, dricker alldeles för mycket whiskey och svär skulle hon nog inte ha gillat. Så nej förresten, hon hade nog blivit väldigt sur!

Vad har fascinerat dig mest, med Ingrid?

– Att hon vågade. Hon gick bara rakt fram, trots tiden som var. Bara att hon lämnade sina barn. Det var inte enkelt men hon tog de här svåra besluten och bad inte om ursäkt för någonting, säger Jan-Erik Sääf.

Läs mer och boka dina biljetter här.

  • Uppdaterad2020-06-15 16:28
  • Ansvarig

Relaterade artiklar

Musikal
Artikel

Smuts och trip-hoppiga beats tonsätter ny musikal

En av höstens stora satsningar på Kulturhuset Spia heter Alla Skriker, Ingen Hör, en musikal om en mer eller mindre dysf...

Musikal
Artikel

Succémusikalen Så som i himmelen spelas på Kulturhuset Spira 2025

Hösten 2025 gör Kulturhuset Spira en egen uppsättning av succémusikalen ”Så som i himmelen”, som bygger på Kay Pollaks f...

Musikal
Artikel

Alma vill att den unga publiken ska känna igen sig

25-åriga skådespelaren och musikalartisten Alma Bengtsson är ett av flera nya ansikten i Spira i höst. Hon gör en av rol...

Teater
Artikel

Klassiker med klös i

Katt på hett plåttak räknas som en av de stora amerikanska klassikerna. Intriger, familjehemligheter och känslostormar ä...