Roine Söderlundh: Vi behöver On the town
ArtikelDe tre matroserna Chip, Ozzie och Gabey har 24 timmar på sig att göra New York. Under ett intensivt dygn får publiken följa deras svängiga äventyr, till musik skriven av ett 100-årsjubilerande amerikanskt geni. "Det handlar om att ta tillvara på stunden. Hela föreställningen är en hyllning till livet", säger Roine Söderlundh, koreograf och regissör
Bildtext: Publiken har höga krav på musikaler så det är mycket att leva upp till, konstaterar Roine Söderlundh, regissör och koreograf för On the Town, med Skandinavienpremiär i Spira 22 september.
När vi träffar Roine är det premiärvecka och själv är han uppfylld av dubbla känslor.
– Det här är absolut det roligaste som finns, att vara mitt i den här bubblan av kaos när allt ska ihop. Samtidigt – när man betat av en jättelång lista har man en till kvar – med nya saker. Så man sover dåligt.
I dag gick han upp klockan fem, till exempel. Men Roine trivs i det. I energin som skapas här och nu, i teamet, på scenen och hos alla runtomkring.
Broadwaysuccé
I höst är det 100 år sedan den hyllade amerikanske kompositören och världsdirigenten Leonard Bernstein föddes. I Kulturhuset Spira väljer man att fira med Skandinavienpremiär av hans kanske mest hemliga musikal: On the Town. Själv pratade han aldrig om den men originaluppsättningen gjorde succé och spelades nära 500 gånger på Broadway, 1944-46.
När Roine Söderlundh (Singin´ in the Rain, Billy Elliot, Mamma Mia the Party) fick frågan om att komma till Jönköping för att regissera den plågades han av att tvingas tacka nej. Först. För Roine var på väg till London för att arbeta – med en produktion som sedan sköts på. Lyckligtvis.
Varför blev du så glad när du – till slut – kunde säga ja till On the Town?
– Det har varit en dröm att få göra den här typen av musikal. Jag tittade på de här filmerna när jag var barn, matinéer som inspirerade mig att börja dansa. Sedan skulle jag se den här på Broadway 2015 och tänkte att det nog skulle bli mossigt. Men den var så bra, fräsch, jättebra koreografi, jätterolig och jag älskade varje sekund. Jag var helt euforisk när jag gick därifrån. Så när Staffan (Aspegren, konstnärlig chef teater i Spira) ringde var jag helt ”whaaat!?”.
Efter nära ett års förarbete hölls så nu i augusti en sprudlande första träff (kollationering) i Spira, med hela ensemblen på plats. Sedan följde sju veckors repetitionsarbete med energi enligt konstens alla regler: högsta växel från start - smekmånad, svackor och tidspress mot slutet.
– Jerome Robbins sa att ”det är smärtsamt att göra musikal” och jag håller med, haha.
Många olika yrkesgrupper ska samverka. Det är därför konstformen är så komplex. Och svårare än många utomstående tror, menar Roine.
Omvända könsroller
Manuset, översatt av Calle Norlén, är i det närmaste exakt det som komediparet Betty Comden och Adolph Green skrev på fyrtiotalet.
– Att den känns så modern och fräsch ändå är kul. Att det är kvinnorollerna som tar för sig och är tuffa och roliga, säger Roine.
Musikalen är den fjärde som uppförs i Spira efter Spelman på taket, Passion och fjolårets publiksuccé Les Miserables. Det är den första med prefixet dans och dansen står också för stora delar av handlingen. Ursprunglig koreograf för On the Town var Jerome Robbins (West Side Story mm), en av Roine Söderlundhs barndomsidoler. Av Robbins steg finns inget kvar idag men Leonard Bernsteins musik har förstås fått styra, berättar Roine. Han hoppas att också hans egen, kännetecknande, känsla för tajming och tempo kommer att märkas i slutresultatet. Liksom hans styrka – i jazzen.
– Det är väldigt teknisk dans. Mycket svårare än de flesta musikaler koreografiskt. Så jag har utmanat mig själv och dansarna att göra till exempel mer stora balettsekvenser. Jag har också blandat in lite mer ballroom, lite latin. Som jag tycker är väldigt roligt.
Uppdaterad för Jönköping
För att ta föreställningen in i samtiden har man i Spira anlitat Camilla Thulin för kostymdesignen, scenografen Frida Arvidsson, med bland annat Eurovision Song Contest på cv:et, och videoscenografen Johannes Ferm Winkler som ansvarig för projektionerna, för att maximera New York-känslan. Genom att använda modern teknik, och fragment istället för tung scenografi, har man velat skapa en uppdaterad föreställning.
– Vi vill låta teatersinnet ta oss dit ändå, till New York. Genom bilder och väldigt ”spartanska” scenerier. Teaterleken är så rolig. Genom att bara hålla ett handtag så är vi på tunnelbanan. Såna knep är så kul, säger Roine Söderlundh.
Han kallar föreställningen ”ett lyckopiller” och vill gärna framhålla ”alla fantastiska artister” han just nu arbetar med i Teatersalongen.
– Publiken kommer att bli imponerad av vad vi har i Sverige.
Finns det något i föreställningens budskap som känns extra viktigt, tycker du?
– Med tanke på hur det har varit senaste tiden, valet och röran och den negativa energi som finns i sociala medier, det är så mycket som händer som gör att man behöver komma iväg och må bra. Få bra underhållning, dans, en levande orkester och folk som verkligen är väldigt bra på scen. Vi behöver den här typen av föreställningar.
Att få dansa till Jönköpings Sinfonietta kallar Roine Söderlundh ”en enorm lyx”.
– Det ger sådan energi till dem som står på scen och det är få förunnat. Ofta har man råd med åtta-tio musiker i en musikal. Här samarbetar ensemblen med en hel orkester och resultat är något man måste uppleva live. Dessutom är det jättehäftig musik!
